ELVIS´ WERE BACK

International Hotel in Las Vegas. Året är 1969. Den pampiga restaurang- och konsertsalen är fullsatt. Längst fram vid scenen sitter VIP-gästerna ur Amerikas film- och nöjesvärld. Middagen har avnjutits i maklig takt. Spänningen stiger. Det finns bara en Elvis. Den största händelsen i många människors liv skall snart bli verklighet.

Belysningen dämpas, ridån går isär och den omisskännliga tondikten, opus 30, av Richard Strauss – Also sprach Zarathustra – dånar ur högtalarna. Där är han! Han står ju där livs levande! Första låten är ur filmen Jailhouse Rock. Kroppen ryser. Jag ser honom framför mig. Det kan bara inte vara sant. Att lilla jag from Sweden ser den största av dem alla.

Plötsligt rycker jag till. Den utsökta maten. De många rätterna. Den goda drycken. Allt har gjort mig dåsig. Jag kanske rent av nickade till. Den olidliga spänningen har gjort mig förvirrad. Ridån går isär. Elvis entréelåt av Richard Strauss känner jag utan och innan. Strålkastarna är riktade mot scenens mitt. Och plötsligt står han där. Kungen av Rock´n Roll. Första låten är Jailhouse Rock. Jag bara älskar den.

Va, f…n nu då! Ännu en Elvis dyker upp på scenen. Jag har ju bara inmundigat årets Julmust! Hjälp nu kommer det en till! Och en till! Det här är slutet för mig! Nu är dom sju Elvisar! Alla i vita glänsande sidenoveraller med röda revärinslag. Klassisk svart frisyr och svarta solglasögon. Jag får andnöd. Jag tyar inte mer!

Men det är inte 1969. Det är 40 år senare. Det är 2009. Och jag är inte i Nevadaöknen utan på Indalstundran. Elvis is back i HäreSalonger. Indals Älvis för att vara korrekt. Det är slutnumret i kvällens 3,5 timmar långa blandade julbordsshow. Ett lekamligt och underhållande smörgåsbord. Publiken står upp och applåderar i många minuter. Succén är befäst! Men en Elvis till och jag hade tuppat av!

Elvis till trots, så fick jag uppleva en fantastisk showkväll i Häreborg. Tre akter och tre julmatstallrikar. Allt flöt perfekt. ”Skitroliga” buskissketcher, superb sång (min favorit: Jag vill städa i Europa), överraskande bra dansnummer (Älgbaletten), vältrimmad orkester. Grattis Härelokalens Byggnadsförening som har vågat satsa! Imponerande mod! Hur har ni hittat kvällens 12 talangfulla aktörer? Det gick inte att dölja till vem de medverkande riktade sitt tack. Till en viss Herr Nilsson. Jens Nilsson i Indal, som var kvällens regissör. Vad månde bliva?

Snälla Ni styrande i Indal. Ta väl vara på dessa ovanligt duktiga aktörer. Och ta vara på årets julshow. Den passar lika bra till våren och till och med utan mat. Jag ser redan nu fram emot nästa år och Julshowen 2010 i HäreSalonger. Så även om Elvis är död och International Hotel in Las Vegas inte går att känna igen, så är Häreborg i Indal intakt. Och där är det dessutom 40 årsjubileum 2010 !!!!!

Arne Johansson

Järkvissle

En liten film tagen med mobil: